Barndom utan baksmälla är ett initiativ som syftar till att göra skillnad för barn som far illa av vuxnas drickande. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt. Ändå far 320 000* barn illa av sina föräldrars alkoholkonsumtion. För att vuxnas drickande aldrig ska bli barns problem måste fler göra mer.


Är du osäker på hur du bäst gör skillnad? Ta del av våra råd, de är framtagna i samråd med barnrättsorganisationer och utgår från barns berättelser om vad de önskat att andra vuxna gjort.


*Siffran hämtad ur Rapport 185 från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, (Stockholm 2019).


Avgörande ögonblick

– gör skillnad för barn som far illa
av vuxnas drickande


Utgå inte från att någon med närmare relation till barnet än du själv redan har agerat på situationen. Har någon annan redan reagerat och visat omsorg gör det ingenting.

Våga vara den som gör något

Du behöver inte lösa allt på en gång


Det som ofta gör störst skillnad för barnet är inte att du försöker lösa allt utan att du finns tillgänglig. Att du frågar hur det är och stannar upp och lyssnar på svaret är viktigt för att barnet ska känna sig sett. Om du inte vet vad du ska säga, börja med ett hej.

Våga fråga hur barnet har det. Får du inget svar direkt, våga fråga igen. Många barn tycker det är svårt att berätta med en gång. Det är också vanligt att barn känner skuld för den vuxnes drickande eller vill skydda genom att inte berätta för utomstående hur det egentligen är hemma. 


Våga fråga
(och fråga igen)

Gör barnet delaktigt


Diskutera direkt med barnet hur hen vill ha det och vilken sorts hjälp som behövs.
Gör barnet delaktigt istället för att själv föreslå dina egna lösning

För många barn som lever i närheten av en vuxen som dricker för mycket är det oförutsägbarheten i tillvaron som skrämmer mest. Du kan göra skillnad bara genom att bara vara du – en vuxen att lita på. På samma sätt är det viktigt att du behåller ditt lugn när och om barnet väljer att berätta för dig hur hen har det.

Var lugnet i stormen

Låt praktisk omsorg bli vardagsmat

Praktiska insatser ska inte underskattas, då många barn tvingas ta för mycket ansvar. Det behöver inte vara så komplicerat. Bjud in ett barn du känner på mellis eller middag, fråga om det behövs skjuts hem från träning, köp några extra tandborstar hemma för spontanövernattning och lägg fram rena lånekläder till den som sovit över.

Du kan göra skillnad. Även om du inte ser någon direkt förändring: håll ut och stanna kvar! Det är det viktigaste du kan göra som vuxen.

Förvänta dig inte så mycket tillbaka

Tala med en vän

Våga prata om din oro med någon av dina egna vänner, för att få stöd för din egen del. Att känna oro för ett barn är inte ovanligt bland vuxna, ta hjälp av varandra. Att prata om oron kan ge dig mod att våga fråga barnet.

Det finns professionellt stöd att få genom både socialtjänsten och organisationer som stöttar barn i utsatta situationer. Du kan vända dig till dem för att få vägledning om du känner oro för ett barn och du kan också tipsa barnet du oroar dig för om att organisationerna finns.  


Är det akut, till exempel på natten, ring 112.

Ta hjälp om du behöver

Om du är orolig för att ett barn far illa ska du göra en orosanmälan (anonymt om du vill) till socialtjänsten i din kommun. Du anmäler inte vårdnadshavaren utan din oro för hur barnet har det. Det är sedan upp till socialtjänsten att utreda och avgöra om barnet eller familjen behöver stöd. Berätta för barnet att du överväger att göra en orosanmälan och vad som kommer hända så att det inte känns som att du agerar över barnets huvud. Fortsätt att finnas där för barnet även efter anmälan.


För att få mer vägledning kring orosanmälan kontakta gärna Bris. 

Orosanmälan?

Lita på din mag- 

och medkänsla

Ofta är det inte vid en enskild händelse utan vid flera olika som det märks att ett barn far illa. Lita på din magkänsla, var uppmärksam, vänlig och se till att finnas där för barnet på de sätt du kan. Om barnet berättar för dig, lyssna lugnt och fråga om hen själv har någon idé om hur du bäst kan hjälpa. Ta ansvar för att följa upp och att hålla kontakten med barnet.

© 2019 Barndom utan baksmälla